Anna, i den renaste form

Här sitter jag en helt vanlig torsdagskväll.
Fågeln sitter på axeln, vovven sussar i sängen och jag är trött,
efter ännu ett spinningpass. och jag är lycklig.
Jag är så lycklig så jag blir tårögd.

På lördag firar jag och Daniel 4 år.
Det är en lång tid, och visst får jag ångest ibland
när jag tänker på det, men han äger hela mitt hjärta.
Vi har vart med om så mycket, men ändå så lite.
4 år är ändå bara en bråkdel av livet.
med -och motgångar, detta låter nästan som ett bröllop :P

Jag lärde känna honom som en vän,
men allt eftersom gick det upp för mig,
att när man inte kan somna om nätterna, utan bara har en person i tankarna, när man ringer utan att egentligen ha något att säga, och när man inte kan se personen i ögonen utan att det pirrar i hela kroppen, betyder det nåt betydligt mer.
Jag förlorade min dåvarande bästa vän, men fick något helt annat;
en pojkvän jag inte kan leva utan.

Du är all för mig, och jag älskar dig, om möjligt, bara mer och mer.
Tack för att du finns i mitt liv, Daniel Andréasson <3